Sitter i bilen på väg hem nu. Äntligen, Värmland är inget för mig. Ungefär fyra timmar kvar tills jag är hemma. Orkar verkligen inte sitta i bilen längre. Men sov då? Nej jag kan inte sova. Var jobbigt att säga hejdå till Matilda idag, försökte hålla tillbaka tårarna så mycket jag kunde. Trodde aldrig att jag skulle behöva säga det här men enda sen jag var liten har jag på något sätt alltid sett upp till henne. Hon är den bästa jag har.